Jag kan inte vara ensam att ha bilder etsade pÄ nÀthinnan, bilder frÄn barndom och vuxenliv. Jag har tidigare en bild frÄn 1956, frÄn farsans facktidning, ett sönderbombat Budapest och en död soldat. Den var riktigt lÀskig dÄ. NÀsta etsning i minnet, 2022 Butja, Ukraina och Àn en gÄng har ryssen gÄtt in i ett fredligt sjÀlvstÀndigt land. MÀnniskor försökte fly, jag ser en kabinvÀska bredvid en avrÀttad. Kroppar ligger lÀngst gatorna. Vill jag grÄta mer gÄr jag in pÄ Youtube och ser olyckliga mÀnniskor frÄn Charkiv, Kiev, Butja, Irpin och Mariupol.
Men ocksĂ„ fantastiska kvinnor som sjunger protestsĂ„nger, en ung soldat som dansar. Och alla de vackra folkdrĂ€kterna, frĂ„n det âicke existerandeâ landet sĂ„ nĂ€ra vĂ„rt eget. Och de Ă€r sĂ„ lika oss att vi gĂ€rna vĂ€lkomnar dem och glömmer alla andra flyktingar som trĂ€ngts vid polska grĂ€nsen. Det positiva med kriget i Ukraina, om det nu finns nĂ„got positivt med krig, Ă€r att mĂ„nga av oss blev intresserade av landets historia. Och den Ă€r lĂ„ng. Och svĂ„r.
Det hÀr kriget förs mot rÀtten att existera. Mot rÀtten för ett fritt land att existera. En despot i Ryssland anser sig ha större rÀtt till Ukraina, eftersom det ligger i Rysslands "intressesfÀr". Det lÀr Àven Sverige göra. Anser Putin. Och vi har alla del i vad som nu hÀnder för vi har alla sett, och hört vad som hÀnt och sagts, de senaste tjugo Ären med Putin. Nu kom det till vÄr bakgÄrd och dÄ reagerar vi. Men vi har inte tid med krig, för pÄ samma bakgÄrd ser jag klimatet skena och i vÄr miljö utrotas insekter och djur i en rasande takt. Kommer vi klara att stoppa allt som hotar mÀnskligheten? Jag vet inte men jag hoppas, och ber, att vi alla har en framtid.