Tack, Urban Lundin. Du hade visserligen inget svar på min fråga men du förklarade dock att du inte vill driva judarna i havet. Jag blir glad när jag läser det. Lite mindre glad blir jag när du anklagar mig för dålig faktakontroll. Jag har rådfrågat NE (Nationalencyklopedin) och även Israels ambassad. Det borde räcka. Jag har utgått ifrån befolkningen inom det landområde som Israel nu administrerar, och det som Hamas vill överta helt. Några dagar innan EU-domstolen tog bort Hamas från listan över terrorister försäkrade rörelsen på nytt att Israel ska förintas. Du har två grupper om tillsammans sex miljoner judar. Jag hade en grupp om sex miljoner. Jag kan inte se att min faktakontroll varit bristfällig. Skillnaden beror på att du inte tar Hamas ord på allvar: Israel ska förintas. Det gör jag. Din anklagelse för dålig faktakontroll kan jag därför ta med ro även om jag tycker att det är tråkigt att bli beskylld för något som jag tycker mycket illa om. Du kan ju kolla hos någon som vet lite mer om mig än vad du tycks göra.
I dag lämnar judar Israel därför att de inte står ut med att leva i ständig otrygghet. Vem vållar denna otrygghet? Först var det framförallt från Hizbollahs område i norra Israel som raketerna kom. Sedan började de också komma från Gaza i söder, avfyrade av Hamas. Den israeliska gränsstaden Sderot blev måltavla. Nu har Iran utvecklat långdistansrobotar som kan nå hela Israel. Vardagen har med andra ord blivit än mer farofylld än den redan tidigare var. Att de som kan undflyr faran gör det är inte något att förvåna sig över. Men nog är det sorgligt att judar ska behöva lämna Sveriges tredje stad för att uppnå bättre trygghet.
Som jag redan nämnt uttalade sig ett par höga ledare inom Hamas om illusionen Israel att den kommer att försvinna. Hela det område som Israel nu administrerar ska befrias från judar. Vi känner igen tongångarna från förra seklet. Jag behöver inte nämna namn på vare sig ledare eller medlemmar. Men att judehatet fortfarande kan ta sig sådana uttryck är beklämmande.
Till slut skriver Lundin att jag ojar mig över att bli motsagd. Lundin har fel. Han kan fråga vem han vill på äldreboendet hur mycket jag har ojat mig. Han kommer inte att finna en enda som har berörts av hans insändare. Däremot finner han säkert flera som talar om att jag nu tappat balansen tre gånger på kort tid och därför har besvär med ryggen. Jag får också ett gott råd, något oväntat som jag också vill tacka honom för. Om jag inte tål att bli motsagd ska jag inte ge mig in i en ny debatt. Han skriver mycket hövligt men jag misstänker att han innerst inne menar ungefär så här: Håll käften, gubbe! Jag kan försäkra dig, Urban Lundin, att jag inte tänker fortsätta den här debatten. Det medger inte mina krafter och den känns nu rätt meningslös. Men så där i förbigående kan jag nämna för dig att jag har deltagit i många debatter och jag har inte väjt för mothugg. Du får alltså sista ordet oavsett hur du vill formulera det. Passa på att avreagera dig! Och god fortsättning på 2015.
Till slut vill jag nämna ännu en sak för dig. Jag är bekännande kristen. Jag har en Herre som heter Jesus Kristus. Han var jude. Kanske var det just detta som gjorde att jag, mycket motvilligt, det ska erkännas, satte mig vid datorn för att bli en om än alltför svag röst för judarnas och israeliternas sak.
Allan Sunnliden
.