Om någon av oss vanliga dödliga skulle plocka med oss en ishockeyklubba ut på stan, och där med full kraft drämma den i nacken på en intet ont anande medmänniska, vad skulle då hända? Jo, vi skulle bli åtalade för mordförsök eller grov misshandel.
Men om du sätter på dig hjälm och skridskor och deltar som spelare i en match, då kan du ägna dig åt misshandel utan att riskera nästan något. Det blir några matchers avstängning, och något löjligt litet bötesbelopp, som knappt märks i lönekuvertet. Hur är detta möjligt? Varför tolereras grova brott på en idrottsarena, men inte ute på stan?
Men i mars 2015 hände ändå något positivt. Jakob Lilja, som då spelade i Rögle, delade ut en crosschecking i nacken på Malmös Jens Olsson och blev åtalad för misshandel. Ärendet vandrade hela vägen till Högsta Domstolen som gick på de lägre instansernas linje. Lilja dömdes för misshandel. Jag hoppas att risken för att bli åtalade gör så att spelarna besinnar sig och inte överfaller andra spelare. Skaderisken är tillräckligt stor i ishockey, de råa överfallen förutan.