Vi förfäras över alla trafikolyckor, ibland med cyklister inblandade. Allt måste nu göras i förebyggande syfte. Till exempel genom bättre markering av övergångar, såväl med linjer som med varningstavlor.
På förfrågan svarar dock Trafikverket att man inte ämnar sätta upp varningsmärken för korsande cykelväg vid rondellen mellan Finja och SKF på väg 52. Detta med hänvisning till den fria sikten och fartbegränsningen.
Men eftersom minst en olycka på denna ganska tätt trafikerade cykelöverfart har ägt rum detta år, och det på ljusan dag, så torde det vara ännu större risk under den mörka årstiden med dess reducerade sikt. För bilismen brukar det inte snålas på säkerhetsfrämjande åtgärder. Så varför denna njugghet mot cyklismen?
Om Trafikverket har ett sådant sparkrav på sig, att man måste avstå från "allt som kan göras för att rädda liv", då kanske man får gå den frivilliga vägen. Exempelvis genom att företag och enskilda tillåts adoptera trafikmärken. Vid masstillverkning kan det väl inte bli mer än några hundralappar per tavla. Eller vad säger myndigheten och trafikpolitikerna?
Ingvar Nilsson, medlem i Cykelfrämjandet