Svar till John-Erik Nyman angående att "Den svenska välfärden fungerar" publicerad 19 februari. Jag vet inte vilken värld du lever i, men uppenbarligen är det inte samma som jag och många andra. Du skriver om 200 000 nya jobb och sådant låter alltid bra. Men hur många har då försvunnit under den tid ni varit med och regerat? Välfärdssektorn har tillförts massor med pengar, minsann, var kan de ha hamnat tro? På någon bank utomlands kanske, för där människor finns verkar man inte ha sett röken av dem. Hemtjänstpersonalen fortsätter springa, de sjuka blir utförsäkrade, hemlösa och missbrukarna finns kvar, funktionshindrade får se sig bli, just hindrade, i livet eftersom många assistenter dragits in. Någon myndighet ville ha "dödsdagen" på svårt sjuka, mycket empatiskt och annorlunda. Stress, mobbning och så PISA rapporten som kronan på verket. Ungdomsarbetslösheten når oanade höjder och frågan är om inte en hel generation blir totalt utslagen. Och du talar om att välfärden fungerar!
Men inkomstfördelningen är visst oförändrad, påstår du alltså. Hur tror du då det slår mot dem som inte jobbar med ett, nej visst var det fem, jobbskatteavdrag. När får de grupperna ett tillskott? Eller ska man svälta lite när man är arbetslös, så man söker fler jobb, det kanske är den moderata lösningen?
Hörde något liknande på 1990-talet, några floskler om att "hungriga vargar jagar bäst". Kan den säga som har pengar så det räcker, som inte tror att folk ljuger när det berättar vad de lever på i månaden. Att klyftorna har ökat under högerns regeringstid är inget jag påstår, utan jag möter människor i dag som har svårt att få det att gå runt. Och jag har aldrig stött på så många tidigare. Men du kan ju fortsätta och dilla om solen och svenska skidlandslaget, och må bra i din egen förträfflighet, eftersom pensionen kommer punktligt. Vi andra, som kan känna medkänsla, vi ställer upp för en medmänniska utan att visa förakt för svaghet.
Gunnel Malm, Julita