Solen skiner, några av barnen bygger koja, några klappar fåren och flera spelar bandy eller gungar.
De är rast i skolan och jag står och iakttar barnen och den vackra miljön. Skolan som ligger i en vacker landsbygd, skolan där vi lämnar våra barn. En liten skola där alla elever syns, där barnen i ettan vet vad de i sexan heter och till och med får vara med dem och sparka boll. Där lärare och pedagoger möter varje barn och ser varje barns behov, de använder sig också av den underbara naturen i lärandet.
Jag trivs där jag bor men utan skolan nära skulle vi tvingas flytta. Det är den som gör att barnfamiljerna fortfarande bor kvar, men hur länge till?
När ska kommunen se att landsbygdsskolorna är viktiga, att det faktiskt ger något speciellt och att det betyder mycket för många barn och familjer att kunna få bosätta sig var man vill och att få närhet till skolan. Vill man verkligen inte satsa på en levande landsbygd? Utan skolan är den död.
I vissa delar av Norrland vill man införa särskild högre skolpeng för landsbygdsskolor eftersom de är dyrare att driva. De vill även ha upp frågan på riksnivå. Kanske något att fundera på? Kanske kan man även slå ihop ekonomin för vissa rektorsområden?
För är det verkligen rättvist att landsbygdsskolorna ska gå på knäna men ändå gå minus varje år och hela tiden dra in på saker som egentligen inte går att dra in på?
Är vi i Katrineholms kommun som bor på landet inte lika berättigade till att ge våra barn en bra skolgång och på nära avstånd? Jag vill att ni innan valet berättar för oss hur ni tänker med landsbygdsskolorna!
För mig är alla människor lika viktiga i vår kommun
Anna-Maria Wiklund (KD)