I anmälningsluckan på sjukvårdscentralen klargjorde jag varför jag behövde läkarvård snarast. Då anvisades jag att gå hem och ringa ett nummer till bokningssköterskan, (som satt i rummet intill,) för att bli tilldelad en ledig tid hos sköterska eller doktor.
Nu är jag här och går ingenstans utan att mina problem har åtgärdats, sa jag.
Att tala direkt med bokningssköterskan var uteslutet.
Om alla tusentals patienter, som tillhör denna sjukvårdscentral, skulle komma på en gång och kräva. Utan tid! Det förstår ni väl att det inte skulle gå?
Nu är det bara jag här, och jag går ingenstans.
Ja, då får ni sätta er i väntrum ett och vara beredd på att få vänta länge.
Detta gör att jag är en obekväm patient. I dagens tidning läser jag om en sköterska som genom injicering tagit livet av ett antal obekväma försvarslösa patienter.
Till sist fick jag som hastigast se en doktor, som skrev ut två mediciner och beordrade provtagning, trots att jag var besvärande. På min fråga om biverkningar av de båda medicinerna, sa doktorn lugnande: De är väldigt snälla mediciner. Medicinerna var Norgesic och Tramadol aurobindo.
Norgesics vanliga biverkningar: Trötthet, yrsel, illamående, dimsyn.
Tramadol aurobindos mycket vanliga biverkningar: Illamående, yrsel. Vanliga: Huvudvärk, trötthet, kräkningar, förstoppning, svettningar. Denna krampmedicin kan utlösa ytterligare krampanfall.
Jag skulle aldrig ta någon av dessa snälla mediciner! Var detta doktorns sätt att bestraffa mig för att jag var en besvärlig patient? Eller för att slippa mig i framtiden?
Läs bipacksedeln noga innan ni tar en medicin, om ni vill leva.
Kaj Marc-Wogau