När man varit sjukskriven länge hamnar man i rehabiliteringskedjan, men man får ingen hjälp. Allt bestäms över huvudet på en, ingen frågar hur man mår.
Du får söka hjälp själv utanför detta, fastän du är sjuk. Man ska börja arbetsträna, helst på sin gamla arbetsplats. Börjar med tio timmar per vecka. Klarar inte det. Sedan blir det nästa åtgärd, då är man helt plötsligt frisk.
Ska stå till arbetsmarknadens förfogande i 20 timmar per vecka, enligt försäkringskassan.
Kroppen värker och man är sned och vind. Det räcker inte med röntgenplåtar. Att kroppen är utsliten genom hårt arbete efter 43 år tar inte försäkringskassan hänsyn till. Då vill försäkringskassan att man arbetar 30 timmar per vecka som "grädde på moset". Sedan sänker försäkringskassan din sjukpenning till 25 procent för att man inte gör som de vill. Man passar inte in i systemet.
De följer inte läkarnas intyg utan bara visar vilket maktbegär de har.
Trots mångas sjuka liv på sitt samvete (om de har något) så tycker försäkringskassan att de gjort ett fruktansvärt bra jobb.
Tydligen ska man leva på luft. Undrar om man kan betala sina räkningar med den. Sedan säger arbetsgivaren upp en på grund av att man är sjuk och fått skador genom jobbet. Det är tacken efter 27 år hos samma arbetsgivare.
Så man undrar, vad finns kvar i Sverige av välfärd, välmående och trygghet.
Trött Fia