Kommentar till insändaren "Betraktaren äger rätten till tyckande" publicerad 13 november.
Det är bra när chefen allmänkultur i Katrineholms kommun erkänner att konst placerad i offentlig miljö, skapar en identitet. Bra är också att Olin menar att offentlig utsmyckning bidrar till en attraktivare kommun - men, tyvärr sker inte detta per automatik (det finns inget absolut samband) utan "konst"-innehållet är faktiskt avgörande här. De djupare analyser om konstverken, som han utger sig för att kunna lämna, kan vi nog undanbe oss och lämna utanför. Däremot lämnar Olin inget svar på tidigare ställda frågor.
Huvudinriktningen för en kommunens tjänsteman måste givetvis vara att se till (betjäna) medborgarna (skattebetalarna) på bästa sätt. Det gäller då att se till vad de allra flesta vill ha; i detta fall av offentlig konst. Knappast någon av vårdtagarna vid Lövåsgården vill ha (läs minns) turkosa hundar i trädgården eller vita hjortar uppsatta på väggarna och så vidare. Anser man sig själv stå över (läs överlägsen) denna målsättning, skal man nog allvarligt överväga möjligheten att lämna över uppdraget till någon annan tjänsteman. Att utgå ifrån att medborgarna inte själva förstår sitt eget bästa, duger således inte.
Som medborgare äger vi rätten till tyckande, ja, men givetvis också rätten till "valuta" för skattepengarna.
Kjell Arne Persson
Ordförande Föreningen Vråfolket