Jag såg ett "Dokument utifrån" för ett tag sedan, programmet är alltid intressant och den här gången handlade det om planerat åldrande av allt vi har omkring oss av prylar.
Kan inte precis säga att det bevisades att det är så, men nog har många av oss misstänkt det när våra grejor, pang, går sönder när garantitiden gått ut. I USA lär en glödlampa på en brandstation ha lyst i ett sträck i 101 år! Men ingen tillverkare är intresserad av att sälja sådana lampor. Det förstår ju vilken tänkande människa som helst.
Nä, totala shoppingfreaks ska vi vara allihop, plånboken ska stå på vid gavel för jämnan, och grejorna ska inte hålla mer än ett visst antal år. Sedan ska jag slänga det gamla och in med det nya. Fast det smartaste är ju att vi nappat på "the american dream" ni vet att konsumtion gör oss fria. Och vi ska byta grejorna helst innan de gått sönder, för det måste jag ju om jag ska vara hipp, uppdaterad och någon. Det där sista ordet är så skumt för jag är väl någon bara jag föds, men uppenbarligen räcker inte det.
Jag måste manifestera mig själv och vara vacker, ung förstås, gammal är ute i dag, bära vissa väskor, jeans, skjortor och så vidare. Och sen kommer larmen om att jorden inte har oändliga resurser, vilket vi förstås vet om vi bara tänker till ett tag. Om vi nu kan det mitt i allt bruset av reklam för det vi verkligen "behöver". Hur kan vi, förhoppningsvis intelligenta, tänkande människor tro att oändlig tillväxt går att kombinera med jordens ändliga resurser? En ny produkt lanseras var tredje minut hörde jag, är det verkligen nödvändigt, behöver vi alla dessa grejor? Svaret är, givetvis, nej!
Men vi kan skeppa över grejorna som gått sönder, som vi ledsnat på eller bara inte har plats för längre, till Ghana till exempel. Container efter container med datorer, teveapparater, mobiltelefoner och annat smäck kan kallas "begagnade varor", då kan man gå runt lite regler också. Vem bryr sig när pengar dumpas samtidigt, lite morot och lite piska så gör andra som vi vill. Känns det igen? Märkligt så bekant det känns när vi i väst, åter, ska utnyttja andra folk, andra kontinenter. Eller kanske till och med tro att vi gör något "gott" för andra. Ja tacka sjutton för det när vi anser oss ha rätt till hela världens resurser! Det snackas så fint om utsläppsrätter, köp några sådana och fortsätt åka till Thailand, då är ditt samvete rent. Skulle vi låta bli att åka till Thailand? Nämen det vill vi ju inte. Tänk jag tror att när det blir uppenbart, att vi står på randen till katastrofen, då kommer inte människan att samsas som vi borde ha gjort. Tro inte annat än att det blir totalt krig, alla mot alla, när vi vill ha de sista resurserna. Men, kanske, kan någon Mandela, Dalai Lama, Ghandi eller bara en vanlig politiker, med hjärta och hjärna på rätta stället, vända skutan. Var hittar vi hen? Har du letat? Jag gör det. Hela tiden.
Gunnel Malm