Jag är så tacksam över den hjälp en del människor har gett min man. En granne hade kritiserat honom för att han inte orkar sköta om vår gamla hallonhäck. En stor rosbuske stod också i vägen.
När man blir gammal orkar man inte sköta om allt så perfekt som när man var yngre. Men man har viljan att göra så mycket och då blir det svårt.
Efter det att han hade klippt hade min man fem stora säckar med nässlor och hallonris att bära. Till min förvåning kom det en annan granne som erbjöd hjälp med att ta säckarna på den kärra han hade i närheten och sedan köra allt till soptippen. Annars brukar min gubbe köra skräp i sin bil och det hade han tänkt göra även den här gången.
För mig som bara hade kunnat titta på, på grund av ett handikapp, kändes det som om en ängel hade kommit från himlen.
Slutligen kom även grannen som framfört kritik och hjälpte till med säckarna och släpade dem till kärran.
Sedan kördes skräpet till sopstationen och hallon och roskvistar tömdes ut. Säckarna togs tillbaka till min man. De kunde användas en gång till.
Jag berättade om händelsen för en väninna och hon blev så rörd att hon tyckte att jag skulle skriva till Fritt ur hjärtat i Katrineholms-Kuriren så att fler kan ta del av den.
En av grannarna har själv haft det svårt, men nu när han känner sig friskare så vill han hjälp andra.
Jag vill tacka dem som hjälpte oss.
Norr (före detta Norrlänning)