KK hade förra veckan en nyhetsartikel som målande beskrev hur eländigt de gamle hade det i Västra Götaland. Den 20 oktober har en representant från Västra Götaland utvecklat frågan under rubriken "Närmast ett hån mot våra gamla". Matlagning är förvisso inte min starkaste sida men däremot har jag och min kära hustru fått ganska god erfarenhet av hur den kommunala maten smakar i vår egen kommun. Jag vill gärna dela den erfarenheten med KK:s läsare.
Vi är båda 90+ och har därför tvingats att gradvis minska hushållsarbetet. Under 2013 köpte vi middagsmat från Katrineholms kommun. Den tillagades i Vingåker och kom till oss på tisdagar och fredagar i frysväskor. Efter några minuter i en mikro var den färdig att äta. Det var hela tiden riklig och god husmanskost. Men kan inte begära att Guide Micheline ska ligga till grund för mat som tillagas i stora mängder. Och troligen, ja säkert tycker vi alla olika mycket om olika mat.
I år har både Maj och jag, mot vår vilja, tvingats att skaffa oss många månaders erfarenhet av hur maten smakar i ett par tre kommunala inrättningar. Det jag skriver om är främst erfarenheter från Lövåsgården och Igelkotten. Jag tillbringade över fyra månader på Lövåsgården och nu har vi bott fyra månader på Igelkotten. Tiden bör vara tillräcklig för att ge en riktig bild av maten på respektive vårdhem. Vår erfarenhet är att maten i allmänhet är god, stundom mycket god, och riklig, särskilt på Igelkotten. På Lövåsgården uppstod det ett par gånger missförstånd mellan avdelning och kök så att avdelningen fick för lite mat men det var mest synd om personalen som gjorde allt de kunde för att stilla hungriga magar med smörgås.
Av en tillfällighet kom vågen fram just i dag. Den visar att jag håller min vikt ganska exakt. Tack kära Igelkotten!
Allan Sunnliden
Civilingenjör