Barndomens söndag var speciell
affärer var stängda, det var stilla och tyst
vila det var liksom dagens appell
och följdes utan det minsta knyst.
Söndagen hade dock sina favörer
den finaste klänningen fick man då ta,
om föräldrar gick ut bland alla flanörer
så fick man även sin bästkappa ha.
Att vara prydlig det var det primära
Som man är klädd, blir man hädd* här i livet
det hörde jag ofta från mina nära
ett ordspråk som präntades in, det är givet.
Middagen kändes nästan som fest
det var oftast en stek med härlig sås
ibland kom spontant någon vän som gäst
som också helt självklart fick smörja sitt krås.
Det var en tid när man hälsade på
tittade in för småprat en stund
och kaffe fanns alltid, dopp likaså
och samvaron stod på förtrolig grund.
Margit Ericson
* aktad