När vi får reda på att man i Flen är på väg att centralisera all skolverksamhet i tätorten så får vi rysningar och blir väldigt tveksamma till att fullfölja våra flyttplaner. Små barn ska inte utbildas i stordrift. En fyrparallellig småskola, alltså 16 klasser med sex-, sju-, åtta- och nioåringar på ett ställe verkar mycket märkligt. Dessutom tillsammans med ytterligare 12 klasser med 10-, 11- och 12-åringar. Broilerfabrik blir den självklara associationen.
Vi har förståelse för ett behov av större enheter i högre åldrar där kraven på speciallärare med mera ökar. Men för unga elever, nej.
I Värmdö där vi bor nu brottades man med likartade problem, inklusive för stora lokalytor, och en utredning slog fast att här fanns det mycket pengar att tjäna. Det ledde till revolution bland föräldrarna och föräldraföreningar bildades och en namninsamling tvingade fram en folkomröstning. När sedan en närmare kalkyl visar att ombyggnads och nybyggnadskostnaderna blev svindlande, så blev det tvärstopp. I stället genomfördes en organisatorisk optimering vilket snabbt gav förbättringar. Den tidigare nedläggningshotade Munkmora skolan (F-3) blomstrar och utökar från 1- till 2- parallell. Samtidigt genomför man nu också en ordentlig utredning av förslaget av ombyggnad av en befintlig högstadieskola med alternativet nybyggnad av en central högstadieskola, inklusive platsen.
Sensmoralen är att i de här sammanhangen är det bättre att skynda långsamt och först göra ett ordentligt fotarbete. När man har siffrorna på bordet inklusive platsen för byggnaderna, då först är det dags att börja jämföra alternativen. Till dess det är gjort kan man optimera driften och tillåta skolor att lämna onödiga ytor, så de inte belastas av kostnaderna för dessa, ett parallellt tänkande till det man brukar ha vid personalavveckling, vilka ofta överförs till en personalpool.
Trebarnsfamilj, kanske på väg till Flen