En dag lossnar en liten plomb på en av mina bakre tänder. Den har suttit där i många, många år och utstått allehanda påfrestningar utan att ge upp.
Nu söker sig tungspetsen hela tiden till den skrovliga ytan där plomben suttit. Bäst att ringa tandläkaren för att fixa tanden.
Som fattigpensionär är man dock luttrad när det gäller kostnader för tandvård i vårt land. Jag undrade vad tillbakasättandet skulle kosta. Receptionisten ställde frågor om plombens utseende och räknade på vad utgiften skulle bli.
Först har du besöksavgiften på 650 kronor som tandläkaren har rätt att ta. Sedan kostar det kring 2500 och med besöksavgiften blir det dryga 3000 kronor.
Om jag ska klara av att betala för boende, mat, el (inte minst) och annat tillåter inte min pension på dryga 10 000 kronor i månaden excesser av detta slag. När jag tackade nej till expediten sa jag halvt på skämt, att då får jag limma fast plomben själv.
Efter att nu ha gått en tid och haft tungspetsen ständigt på plombens plats gör jag nog slag i saken och limmar dit den saknade biten.
Karlssons klister håller nog inte i det långa loppet, men det verkar finnas gott om olika dunderlim som säkert håller plomben på plats tills jag kilar vidare.