Christian Tengblad tycker att man ska införa nolltaxa i kollektivtrafiken. Det är ett klassiskt krav från miljöhåll för att gynna "dem som väljer det effektivaste och mest klimatvänliga sättet att resa". Jag håller med om att vi måste hitta stimulansåtgärder som minskar resandets negativa inverkan på miljön. Men jag är tveksam till förslaget om nolltaxa.
Nolltaxa medför viss risk för att bussar och tåg kommer att användas för annat än för resande – bland annat som en vistelseplats för unga och hemlösa. Detta kan skapa otrygghet hos andra resande. I Örebro slutade försöken med nolltaxa med våld och vandalisering av bussar.
I Kiruna startade man i mitten på 2011 ett försök med nolltaxa. Utvärderingarna där visar att bussåkandet har ökat lavinartat, och försöket har nu permanentats.
Om det är miljövinsterna man vill fokusera på, borde man tänka så här. Behåll (eller höj) priset på lokala resor, och sänk priset på resor mellan kransorter och städerna, eller mellan städerna. Det är med färre pendlarresor i bil man kan göra största miljönyttan.
Ett stadskort i Katrineholm kostar 540 kronor per månad. Åker man två resor per dag under 25 dagar per månad blir kostnaden under 11 kronor per resa. En enkel biljett kostar 26 kronor per resa, också det väldigt billigt. Med rabattkort reduceras den kostnaden med 20 procent.
Ett pendlarkort mellan Katrineholm och Nyköping kostar 1 260 kronor (gäller 30 dagar). Med 50 enkelresor per månad dag blir kostnaden cirka 25 kronor per resa. Om man sänkte priset till motsvarande 15 kronor per resa (=750 kronor per månad) skulle jobbresor med buss på allvar kunna konkurrera med bilpendlandet. Kostnaden för att åka med egen bil varierar stort, mellan 20 och 80 kronor per mil. Så motsvarande resor med bil skulle kosta mellan 6 300 och 25 000 kronor per månad. Att jämföras med 1 260 kronor per månad eller mitt förslag på 750 kronor per månad. Så hur svårt kan det vara att välja bussen?
Urban Lundin