Insändare: Samordnat system för försvunna barn behövs

Snart är det jul, en för många efterlängtad ledighet, men det finns också barn som istället känner sig otrygga och rädda. Efter jullovet kommer stolar att stå tomma i klassrummen. Där borde det sitta barn som istället förts utomlands för att giftas bort. 

Astrid Lindgren skildrar kanske den svenska synen på barndomen bättre än någon annan. Det gäller inte minst barnen Emil, Pippi, Ronja och Lotta som ståndaktigt står upp för sin rätt att gå sin egen väg. I Astrids värld får barnen förutsättningar att vara fria, ofta tack vare en trygg och kärleksfull vuxenvärld. 

I Sverige finns inget samordnat system för att barn som försvinner ska uppmärksammas och i vissa fall letar ingen efter dem. Det finns inte heller någon statistik över hur många barn som försvinner varje år, men lärare och klasskamrater vittnar om att det händer flera gånger om.

Det behövs ett nationellt samordningscenter som arbetar med att söka efter barn som försvunnit eller olovligen förts bort på grund av hedersrelaterat förtryck. 
I Storbritannien kan man utfärda reseförbud och beslagta pass vid risk för barnäktenskap, tvångsäktenskap eller könsstympning. Det bör införas i Sverige.

Under partiledartalet i Almedalen 2019 sa Nyamko Sabuni, Liberalerna: ”Jag har en innerlig önskan, i Sverige ska inget utsatt barn behöva föra ensam kamp mot övergrepp”. 
För att den drömmen ska bli sann krävs modiga vuxna som vågar stå upp för barnens frihet.