Barbro Gustafsson efterlyste i ett inlägg den 17 augusti, riktat till våra politiker, svar på en lång rad frågor. Jag är inte politiker men trots den bristen kan jag inte underlåta att kommentera BG:s inläggg. Orsaken är enkel. Också jag och min fru bor sen förra sommaren i en lägenhet i Servicehuset Igelkotten. Vi tycks med andra ord ha lite längre erfarenhet av detta boende än familjen Gustafsson. Och vi har en mycket annorlunda uppfattning om den mat som vi utspisas med. Igår, alltså söndagen den 16 augusti, fick vi t ex benfri kotlett med alla möjliga tilltugg och jag har inte ofta smakat något godare. Vad raggmunkar beträffar känner jag inte igen beskrivningen av dem. Vi får till middag tre stycken och de är vikta. Det är klart: lägger man dem på varandra outvecklade så kan man komma upp i tjocklek men det brukar nog inte många göra. Vi får nästa veckas matsedel en vecka i förväg och då behöver man ju inte pricka för just raggmunk utan kan ta alternativet. Vad desserten beträffar betalar vi fem kronor måndag-fredag och tio kronor lördag-söndag. Kökschefen tar säkert gärna emot recept på alternativa efterätter inom de ekonomiska ramarna.
Eftersom brevet är riktat till politiker och jag inte uppfyller det kravet låter jag övriga frågor förbli obesvarade även om jag förvisso har synpunkter. Jag slutar med att konstatera att Maj och jag inte kunde ha fått ett bättre väntrum än det vi har här på Igelkotten.
Allan Sunnliden