Att bin i naturen spelar en mycket viktig roll kan väl knappast ha undgått någon. I trettio år har vi odlat bin till naturens tjänst och människors glädje. Mycket slit, stora kostnader och försumbar förtjänst. Därför blir vi bedrövade när bigården utsätts för sabotage.
Första gången stjälptes kupor omkull och med det kastades bin ut ur kupan i höstkylan. Den eller de som stal ramar var väl ute efter gratis honung. Bin klarar sig inte fritt ute om temperaturen understiger tio plusgrader. Många tusen bin dog. Kanske är det fel tänkt, men hoppas bina försvarade sig ordentligt så länge de orkade. Det hade varit bättre av förövaren att komma hem till oss så hade vi bjudit på en burk honung. Nu fick vederbörande bara sockervatten i ramarna. Snopet?
Så har det varit dags igen. Denna gång har någon/några med moped/fyrhjuling med fordonets hjälp sprutat grus på kuporna så att flusteringången blev igenmurad. Utan luft genom flustret så kvävdes bina till döds. De som inte kvävdes stressades ihjäl. Återigen massdöd i kuporna. Är dessa motorburna människor självtänkande varelser eller? Naturligtvis har vi polisanmält händelserna, men hur läng ska vi stå ut med sabotaget?
Karin och Evald Andersson