I TV-programmet Agenda på svt kunde man i slutet av föregående år se ett inslag om digitalt utanförskap. Med det menas att över en miljon svenskar i dag inte har tillgång och kunskap om datorer och Internet. Detta är ett samhällsproblem som gör skillnad mellan människor. Ska det verkligen behöva vara så?
Under senare år har digital teknik genom dator och internet till stor del blivit en förutsättning för att kunna ha en effektiv vardag. Bland annat håller vi kontakt med andra människor, tittar på tidtabeller för kollektivtrafik, hanterar telefonkataloger online, läser nyheter, söker sjukvårdsupplysning, beställer nöjesbiljetter, gör bankärenden samt får service från kommun och myndigheter. I allt större utsträckning hänvisas samhällets grundläggande servicefunktioner till digital teknik och listan kan göras lång över de möjligheter som skapas om man har tillgång samt behärskar detta. För de som har kunskapen görs en annan värld möjlig, övriga hamnar i det som kallas för digitalt utanförskap. Bland förlorarna finns många gånger äldre människor, vars känsla blir att de inte riktigt hänger med i samhällsutvecklingen. Vardagen blir lätt lite krångligare för de som inte hanterar datorer och Internet.
Varje vecka samlas hundratals människor hos Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) i Sörmland för att lära sig mer om datorer och internet i form av studiecirklar. Vi har fantastiska inspiratörer som leder studiecirklarna, vi har mobila datorstudior som gör oss tillgängliga på landsbygden och vi ligger alltid i framkant med den senaste digitala tekniken som vi lär ut. Studieförbundet utgör på så sätt en samhällsnyttig folkrörelsedrivande resurs genom att sprida kunskap för att motverka digitalt utanförskap. Många av dem som deltar i våra studiecirklar om datorer och Internet är just äldre människor, vars vardag förenklas med ny kunskap om det digitala.
Frågan är om alla folkvalda politiker har förstått den samhällsnytta som skapas genom studiecirklarna om datorer och internet. Var annars skulle äldre människor kunna tillgodogöra sig kunskap om digital delaktighet, lösa datorbaserade vardagsbehov och därmed bli en del av det numera internetuppkopplade samhället. För den verksamhet som bedrivs i dag får vi ekonomisk ersättning i form av offentliga medel som nätt och jämt täcker kostnader för våra studiecirklar. Med ökade resurser till folkbildningen skulle vi kunna nå ut till fler äldre människor som i dag befinner sig i digitalt utanförskap och är i behov av kunskap om datorer och internet, såväl i stad som på landsbygd. Vi har därför en uppmaning till alla folkvalda politiker: Om ni ställer mer ekonomiska medel till förfogande kommer vi med folkbildning som metod och studiecirkel som verktyg aktivt motverka digitalt utanförskap bland äldre människor i Sörmland. Är ni intresserade?
Jörgen Danielsson, ordförande
Hans Rosengren, ombudsman
Marie-Louise Karlsson, Verksamhetsansvarig Katrineholm/Vingåker
ABF