Det klagas en del på psykiatrin i länet. Det är sällan man läser något positivt om psykvården och dess personal. Jag, som själv nära känner personer med svåra psykiska sjukdomstillstånd, vet hur svårt det är att bedöma tillståndet och hur snabbt det kan växla.
Ibland kan en sjuk person "skärpa till sig" så att man ska tro att personen mår bättre än han/hon gör. Och har personen bestämt sig för att ta sitt liv och inte talar om det för någon så... Det har jag fått erfara med en person som tänkte ta den utvägen för att slippa sitt lidande.
Vi, anhöriga och andra närstående samt naturligtvis patienterna, är glada över att psykvården finns, för annars vore det nog många, många fler som inte skulle levt i dag. Jag har varit glad varje gång närstående fått hjälp av psykiatrin och fått komma ur sina svåra tillstånd.
Glad är jag också för att det finns sjukvårdspersonal som engagerar sig! Trots långa, tunga arbetspass, låg lön med mera. Klart är att det ibland finns personal som inte borde arbeta i vården. Men så är det på alla arbetsplatser.
Det skrivs mycket om hjältar när det gäller "idrottsstjärnor", men i mina ögon är de verkliga hjältarna de som arbetar inom vården, ambulansen, polisen, räddningstjänsten och militären. Tack alla ni från djupet av mitt hjärta.
Jane Eriksson,
Intresseföreningen för schizofreni och andra psykotiska tillstånd