Jag har under många år önskat fler trafikpoliser på våra vägar. Med sin blotta närvaro lugnar de ner tempot och det blir färre som vågar köra med alkohol eller droger i kroppen. På eftermiddagen den 11 juni blev jag dock skräckslaget vittne till något som fick mig att helt revidera denna uppfattning.
I ett vanligtvis mycket barntätt område i Nävertorp jagade inte mindre än sex polisbilar en sjunde misstänkt bilist i hög fart. En del kvarter rundades av allt att döma flera gånger och hela tiden utgjorde den jagade och hans jägare en livsfara för andra trafikanter, inte minst de barn som ofta leker i en liten park invid Skogsgläntan. Barnen är säkert förmanade av sina föräldrar att de ska hålla sig borta från gatan, men vilken femåring kommer ihåg det i lekens hetta?
Vid ungefär samma tidpunkt som de förvuxna barnungarna i uniform lekte rommen av sig väntade vi hem ett barnbarn som skulle komma på cykel. Dessbättre var hon försenad och kom först efter några timmar. Eftersom hon inte hade en aning om den cirkus som utspelat sig i närheten av mormors hus brydde hon sig inte om att meddela oss. Vi hann måla upp de mest fasansfulla scenarier under tiden vi väntade. Vid 19-tiden var vi på väg att ringa polisstationen och fråga om de möjligtvis råkat köra över en flicka i de nedre tonåren, men just då kom hon. Det hade gått bra – den här gången.
Skulle nu vilja ställa en fråga till någon ansvarig hos polisen i Katrineholm: Vad skulle den jagade bilisten kunnat ställa till med som var ännu farligare än det de inblandade poliserna utsatte allmänheten för? Jag tvivlar inte på att han körde illa eller kanske var påverkad och borde stoppas, men vilka risker är polisen beredda att ta för att detta ska ske?
Hela händelsen påminner i mitt tycke lite om den då man beordrade broöppning för att få stopp på ett par unga bensintjuvar, något som kostade två unga människor livet och deras familjer djup och långvarig sorg.
Som sagt jag har ändrat mig vad beträffar poliser på vägarna – stanna på stationen, där utgör ni minst fara!!
RB