De som känner min bakgrund blir väl inte förvånade över att jag trots min ålder fortfarande hyser ett visst intresse för hur en central plats som Stortorget i Katrineholm utformas. Jag var gatuchef i Katrineholm 1958-1987 och under den tiden genomförde vi två ombyggnader av torget. Jag kommer inte längre ihåg årtalen men den första skedde omkring 1960. Då var torget närmast att likna vid en väl tillplattad potatisåker. Efter ombyggnaden var torget fortfarande svart men nu av asfalt. Fortfarande med reservation för minnesfel dröjde det sedan till 70-talet innan nästa ombyggnad skedde. Vi märkte hur den växande bilismen krävde fler parkeringsplatser i centrum och vid ombyggnaden uppläts den östra delen till parkering. På den västra delen ordnades en stor hållplats för bussar. Visst fungerade torget med den här utformningen men kravet på ett bilfritt centrum började växa och följden blev att en konsult fick i uppdrag att föreslå en annan utformning av torget, bilfritt. Jag vill minnas att det var Landskapsarkitekterna som utformade det förslag som torget i stort sett fortfarande har. Ombyggnaden utfördes inte av gatukontoret utan av en entreprenör, år 1990 med samma reservation som tidigare. Trappan upp till den nya gångbron hade tillkommit under slutet av 80-talet och Lövatunneln byggdes i början av 90-talet. Vissa mindre ändringar har gjorts på torget. Bland annat har belysningen ändrats (förbättrats).
Att utformningen av torget tilldrar sig stort intresse förvånar mig inte. Det är en central punkt. Vad som till en början förvånade mig var att så många tycktes vara beredda att satsa många miljoner på att göra om ett torg som faktiskt är bra redan nu. Katrineholm är och blir under överskådlig tid en småstad. Det är inget negativt omdöme. En småstad kan vara en alldeles utmärkt plats både att bo och att arbeta i. Vi, jag och min hustru, skulle annars inte ha stannat här för gott när vi flyttade hit 1958. Vi har fått följa ett samhälle med många synliga brister till att bli en liten men välordnad stad. Själv känner jag mig glad och tacksam över att ha fått aktivt arbeta för denna förändring. Jag har därför blivit lite förvånad över vissa förslag att förändra torget till antingen en oas i centrum eller till tomt för bostadshus. Vi har ju redan mycket grönt i centrum. Jag tänker på den vackra stadsparken med sitt tillskott i form av en kvarterslängd av Djulögatan och av parken runt Gröna Kulle. Jag blev därför glad när jag den 28 augusti läste en insändare av Roger Ekman som delade de synpunkter som jag ovan har anfört. Jag känner honom inte men har märkt att han återkommit med ytterligare skäl för ett bevarande av torget i dess nuvarande utformning.
Det klagas över att det är för lite liv på torget. Men det gäller inte alltid. Jag tänker till exempel på Katrineholms-veckan. Och vad förväntar man sig av en småstad? Om vi svenskar åker söderut så kan vi se att torgen är gamla och människorna många på dem, ofta på kvällarna. Ett bostadshus på Stortorget gör ingen ändring därvidlag. Jag blev lite oroad när jag såg intervjun med Göran Dahlström för kort tid sedan. Han tycktes luta åt tanken att bygga ett bostadshus och eftersom han är en maktmänniska som brukar få sin vilja fram gissar jag att det blir så, även om pengarna får tas från mantrat vård, skola och omsorg.
Vad fontänen beträffar så finns den beskriven i När skönheten kom till stan. Den bör få stå kvar för alldeles historielösa vill väl inte heller vi katrineholmare vara.
Allan Sunnliden
Civilingenjör
Före detta gatuchef