Omkring den 10 september 2015 innehöll Katrineholms-Kuriren ett flertal artiklar om tjänsten som överförmyndare i Katrineholm. Jag lämnade under rubriken Tyck till några synpunkter på frågan men dessa kom aldrig till allmän kännedom, varför jag nu försöker upprepa dem som en insändare i tidningen.
Länsstyrelserna utövar numera tillsynen över överförmyndarnas verksamhet. Tidigare, fram till 1994, låg denna uppgift hos landets domstolar. Både som tingsnotarie i Katrineholm åren 1951 till 1954 och som lagman vid Katrineholms tingsrätt åren 1974 till 1990 engagerade jag mig av personligt intresse i domstolens verksamhet som tillsynsmyndighet. I början på 1950-talet hade vi betydligt fler kommuner än i dag och det fanns överförmyndare inte bara i Katrineholm, Flen och Vingåker utan också i t.ex. Julita, Stora Malm och Sköldinge. I Katrineholm var bankdirektör Conny Westberg på Sparbanken överförmyndare ända sedan 1930-talet och fram till år 1969, då han efterträddes av Lennart Nordén, som också han vara direktör vid Sparbanken. Det var en avsevärd skillnad i noggrannhet och sakkunskap mellan Conny Westberg som överförmyndare och de lekmän som var överförmyndare i småkommunerna under min notarietid. Inte särskilt förvånande, eftersom övriga överförmyndare var t,ex lanthandlare eller fjärdingsmän. Överförmyndaren i Malmköping var dock också han bankdirektör.
När jag blivit lagman fanns det endast tre kommuner inom domsagan. I Katrineholm var Lennart Nordén överförmyndare med den trygghet det innebar. Han ville avgå före sin pensionering 1990 på grund av arbetsbördan men jag lyckades övertala honom att vara kvar till dess vi båda gick i pension. Därefter blev det en förtroendeman som blev överförmyndare. I Vingåker var det en kommunal tjänstman, som hade uppdraget som en del i sin tjänst. Det hann han inte med och han måste bytas ut. Jag fick en advokat att ta på sig uppdraget men han avgick efter några år. Uppdraget kunde han inte sköta tillfredsställande vid sidan av sin advokatverksamhet. Även i Flen var det svårt att finna någon som ansåg sig ha tid att sköta uppdraget. Min uppfattning är alltså att uppdraget som överförmyndare inte är någon sinekur utan att det kräver heltidsinsats i kommuner av Katrineholms storlek. Säkerligen behöver överförmyndaren också mer personal till sin hjälp än vad kommunledningen vid sitt budgetarbete inser. Detta är desto viktigare som det visar sig svårt att hitta sakkunniga personer som överförmyndare. Det finns också utbildning för överförmyndare. Jag vill särskilt nämna att Lennart Nordén under många år ägnade sig åt undervisningsverksamhet såväl inom Sparbankerna som inom överförmyndarföreningen.
Som ett kuriosum och exempel på behovet av överförmyndarinsats kan jag berätta följande. En Kristihimmelsfärdsdag i slutet av 1980-talet uppstod ett akut behov av åtgärd med ett förmynderskap inom Flens kommun. Ingen överförmyndare eller ersättare stod att få tag på och man ringde till mig, som satt hemma och läste tidningen. I föräldrabalken stod då fortfarande fram till år 1994 Fråga om ---(förmynderskap)--- skall rätten också ta upp självmant om anledning förekommer därtill. Jag ansåg mig vara i tjänst även en helgdag om jag så ville. Satte mig i min bil och lyckades lösa frågan.
Carl-Edvard Sturkell
F.d. lagman i Katrineholms tingsrätt