Tänk så normalt allt är. Eller är det verkligen så? Kanske är det mesta egentligen onormalt? Vad är normalt och vem bestämmer att det är det? Stora livsfrågor. Jag vet inte om jag är normal, tror inte det. Fast jag känner mig inte onormal heller, vad nu det är. Man kan ju snart kramas i en särskild ruta. Det är visst normalt, sägs det. Nåja, själv kommer jag nog att utöva civil olydnad och kramas utanför rutan. Kram på er.
Björn Blid