När man som dömd kommer till fängelset får vi ett antal frågor att svara på. Flera av frågorna handlar om självmordsrisk och flera om hur man ser på sig själv, sitt brott och sin umgängeskrets. Flera av dessa frågor kan du som dömd ha svarat på när en personutredning gjorts inför rättegången samt även en ASI.
En av frågorna var "om jag umgås med kriminella?" Jag svarade självklart nej eftersom det var så jag uppfattade min situation. Fick jag samma fråga i dag så skulle jag ställa ett antal motfrågor, nämligen:
– När är man kriminell?
– Är man kriminell bara för att man har begått ett brott?
– Är man kriminell just när brottet begås?
– Kan man som dömd någonsin bli fri från stämpeln kriminell?
Svaret jag har fått här i fängelset är att om man begår/begått en kriminell handling, det vill säga ett brott och begår ett nytt brott eller upprepar samma brott om och om igen så räknas man som kriminell.
Ok! Det kan jag förstå, men min följdfråga blir då: Är man kriminell om någon, exempelvis polisen tar en och man blir dömd av samhället till ett straff?
Svaret blir då förmodligen att ja, så säger samhället. Den förklaringen köper jag inte.
På frågan om jag umgås med kriminella skulle jag i dag svara "absolut hela tiden". Jag umgås och har umgåtts med folk som bryter mot lagen om och om igen. De fuskar med moms, skatt och bokföring, jobbar svart, har svart arbetskraft, kör rattfulla, utan körkort, kör drogpåverkade, slår fru och barn, slår man och barn, bränner sprit, smugglar sprit, säljer smuggelsprit, stjäl från sin arbetsgivare både tid och saker, med mera.
Du vet aldrig vilka brott vänner, grannar, familj eller övriga i samhället begår. Ibland blir man vittne, ibland inte och ibland är man delaktig. Kort sagt, vårt samhälle svämmar egentligen över av kriminella.
Vem är då värst? Den som inte själv anser att man gör fel och skrattande fortsätter med sina brott och rent av får en dunk på axeln för att han/hon lyckats lura staten med mera?
Eller är det den som har begått ett brott, blivit dömd och straffad av vårt "perfekta" samhälle? Den som lärt sig läxan och aldrig mer vill göra om sitt brott/misstag eller begå nya brott/misstag?
Är det då konstigt om man blir bitter och besviken på människor som anser att de har rätt att döma och ha åsikter? Jag har fattat att jag begått ett fel, frågan är om samhället fattar att även de gör fel ibland? Nej, jag tror inte det.
Låt oss som fått stämpeln kriminell att få en chans att visa att vi duger och döm inte ut oss bara för att vi har suttit i fängelse. Det är bara framtiden som kan visa om ni hade rätt eller fel i era förutbestämda uppfattningar.
Jag ska snart ut i samhället igen och jag har lärt mig min läxa. Jag vill aldrig mer begå ett brott. Jag vill få jobba, tjäna pengar, bli en fullvärdig medborgare igen. Jag vill följa lagen och jag vill betala skatt. Men på grund av min stämpel "kriminell" så är jag dömd på förhand. Jag kommer aldrig att ljuga om vem jag är eller vad jag har gjort.
Jag vägrar dessutom att gömma mig och skämmas. Jag sonar mitt brott och även jag förtjänar en andra chans. Jag vill få en chans att visa mig värdig en plats i vårt samhälle.
Från sju kvinnor som är förstagångsförbrytare och just nu avtjänar våra straff någonstans i Sverige