Vindkraftsmötet hölls på Skjortan i Flen den 14 maj.
Jag kan bara inte låta bli att lyfta fram mina åsikter runt mötet som Flens kommun bjöd in till 14 maj i lokalen Skjortan.
Kommunen bjuder in sina invånare och fastighetsägare för att få ta del av deras åsikter runt en eventuell vindkraftsparkanläggning där det är på förslag att bygga Sveriges hittills högsta vindkraftverk, 270 meter höga, i direkt anslutning till Flens centrum. Och inte ett eller två, utan 11 stycken verk som tävlar med Eiffeltornet i storlek.
Den tänkta platsen är ett fantastiskt naturskönt område med små sjöar och vattendrag där vissa mynnar ut i Båven. Båven, där det fortfarande finns mal som är hotad på grund av miljöförändringar. Området har ett fantastiskt fågelliv, det finns talltita, grönsångare, spillkråka, havsörn, rördrom, mindre hackspett, gulsparv, rörsångare, svartvit flugsnappare, tjäder, brunand, fiskgjuse, röd glada liksom observationer av kungsörn – denna mångfald av fåglar där vissa är hotade och andra nära hotade lever här i samspel med naturen. Men hotas av klåfingriga nihilister.
Redan här tänker jag att folkomröstning är det som behövs i frågan!
Åter till mötet. För att få delta behövde man föranmäla sig. Maxantal var 80 personer. Det är 0,5 procent av Flens befolkning. Då jag hörde om planerna mejlade jag och bad dem att ordna en större lokal för denna så viktiga fråga. Till svar fick jag att lokalen Skjortan valdes på grund av att den uppfyller gällande krav på brandskydd och tillåter webbsändning.
Det är häpnadsväckande.
Menar de då att Stenhammarskolan, som kan ta emot 400 personer, inte uppfyller gällande brandkrav? Eller att Amazon, som tar upp till 600 personer, inte heller uppfyller krav på brandskydd?
Att webbsända kan man göra från vilken lokal som helst. Så hur ska man förstå ett sådant svar från kommunen?
De valde alltså Skjortan och att ta emot 80 personer fysiskt. Jag har senare tittat på webbsändningen. Formatet var som gjort för att tråka ut även den ivrigaste entusiasten med 10, 15 respektive 20 minuters långa pauser då allt stod stilla. Vidare gissar jag att många äldre inte har kunskapen eller tekniken för att kunna koppla upp sig till en webbsändning. Så enligt mig ett högst odemokratiskt förfarande från kommunen, där man redan från början kringskär medborgarnas möjlighet att delta.
Nu till själva mötet, där farsen får blomma ut i sin helhet. På plats beordrades vi att sätta oss vid ett angivet bord. Vad vi skulle diskutera och vad vi, hör och häpna, INTE fick diskutera talades om för oss.
Vi skulle till exempel endast diskutera våra egna erfarenheter av vindkraft och förbjöds att prata om det vi läst oss till. Kan någon vettig person begripa klokskapen i detta? Då Flen inte har några vindkraftverk ännu så antar jag att det inte är jättemånga som har egna erfarenheter – och det är väl just det greppet kommunen försöker ta här.
Utan att ha egna erfarenheter så finns det väldigt mycket fakta att ta hjälp av i vindkraftsfrågan. Till exempel är det konstaterat att fastighetspriserna sjunker rejält i närhet till vindkraftsparker. Vem vill bo kvar eller flytta hit när man omvandlar naturen till ett industrilandskap? En etablering innebär skogsskövling, vägnät för att komma fram med allt byggmaterial liksom stora hårdgjorda ytor för kranar som ska kunna manövrera bygget.
Att Socialdemokraterna inte kommer med besked i frågan är bekymmersamt. Att Centerpartiet som jag alltid trott var FÖR landsbygden inte sagt nej förundrar mig.
Nu åter till Skjortan-mötet. Kommunchefen vill höra invånarnas positiva åsikter runt vindkraften och talar sig varm för hur Flen kan bidra för landets energiförsörjning. Trots att det inte är kommunens ansvar att lösa energifrågan. Det presenteras fakta om positiva aspekter av vindkraft för Flen. MEN, inte ett enda argument för de negativa aspekter som kommer drabba kommunen. Jag ramlade bokstavligen av stolen.
Någon påpekade klokt att Sörmland producerar väldigt mycket havre som går till Norrland – de i Norrland får del av vår havre och vi av deras energi. Vi delar på resurserna utifrån möjligheterna. Det tycker jag är ett land och samhälle i balans.
Jag är kanske naiv, men jag tror att initiativ som Blacksta vingård, Warbro kvarn och kanotcenter i Skebokvarn är pionjärer i en framtid för Flen. Det är den gröna omställningen och det som kommer eftersökas som lyx och där Flen har möjlighet att gå från en belastad till en framgångsrik kommun.
För att ta det lilla perspektivet. Så här klockan halv fyra på morgonen i skrivandets stund hör jag fågelkvitter, vi har sen i fjol fått hit steglitsan. Häggen blommar och tallstammarna lyser röda i morgonljuset och jag känner mig delaktig i något som är så mycket större än mig själv. Jag som tänkt att denna plats, som var en ödegård då jag köpte det, skulle kunna bli mina två tonårsdöttrars tillflyktsort den dag de studerat klart och upptäckt världen. Dessa önskningar och planer för framtiden raderas nu om vindkraftsparken etableras alldeles i närheten. Jag kommer inte ens kunna sälja fastigheten. Den blir åter en ödegård.