Nu är det bekräftat vad de flesta av oss redan visste. Sverigedemokraterna är ett enfrågeparti, som bara bryr sig om en enda sak – att minska eller avskaffa flyktingmottagningen. Precis som Fredrik Reinfeldt under sina åtta år vid makten sa om folk som inte arbetar, sjuka och ofrivilligt arbetslösa, säger SD:s företrädare alltid invandrare i stället för flykting om de människor som hos oss välmående svenskar söker skydd undan krig, och förföljelse.
Innan Jimmy Åkesson blev utbränd försökte han inbilla väljarna att han hade en vilja att hjälpa på plats, i stället för i Sverige. Hur det skulle gå till att sätta in tillräckliga resurser i ett sönderbombat Syrien, eller slumliknande tältläger i Turkiet förklarade dock inte Åkesson på ett trovärdigt sätt. Nu är han sjukskriven och en stolt Mattias Karlsson har tillfälligt axlat hans mantel. Han är dock inte lika finkänslig och gör ingen hemlighet av att hans parti, även om han inte säger det rakt ut, endast är ute efter att söndra. Det enda vi, som ser medmänsklighet och rättvisa som det viktigaste i livet, nu kan hoppas på är att tillräckligt många av SD:s väljare i september fram till extravalet i mars hinner ta sig en tankepaus och fundera över vad de varit med om att rösta fram till en vågmästarroll i svensk politik.
För övrigt får man vara glad att inte alla med främlingsfientliga åsikter röstar på SD. I det dagliga livet har jag tyckt mig märka att alla riksdagspartier utom möjligen Miljöpartiet och Vänsterpartiet, har gott om rasister i väljarkåren. Dessa känns lättast igen på att de ofta börjar en mening med jag är inte rasist, men. Det som sedan kommer är ofta av det mest klichéartade slag. Bara under de senaste två månaderna har jag fått höra den om turkarna på Nyhemsgatan som bröt upp parketten för att sätta potatis, vietnamesen som borrade hål i golvet i stället för att köpa en fot till julgranen samt muslimerna som födde upp grisar på balkongen. Huruvida vietnameser har julgran vet jag inte, men gissar att så inte är fallet. Att muslimer inte äter griskött är dock hundraprocentigt säkert, varför det vore klokare att föda upp något annat på balkongen, såvida inte grisarna var sällskapsdjur förstås, men då skulle de väl inte behöva bo på balkongen. Dessa lögner och annat smygrasistiskt skitsnack har florerat i många år i slott såväl som i koja. Det de har gemensamt är att de är påhittade av människor som har behov av att göra sig märkvärdiga och inte vet något bättre sätt än att ljuga och besudla invandrare, homosexuella, funktionshindrade och andra minoritetsgrupper. Dessa pratkvarnar är i sinnet mycket små och rädda. Om de för en period kunde visa lite av sitt riktiga jag och lägga undan den hårda attityden, skulle de ha min fulla medkänsla.
RB