Nu fattar jag. Omslaget i ekonomin alltså. Först satsas miljarder på att sänka skatten, till och med lånas pengar för att genomföra det. Mer för dem som har mest. Sedan sänker man studiebidrag och försämrar avdrag för pensionssparande med argumentet att stärka statsfinanserna.
Först nermonteras välfärden och det sociala skyddsnätet. Sen tar vi skolan och kunskapssamhället.
Sittande regering hävdar envist att det satsas mer på skola, vård och omsorg än tidigare. Kan kanske vara så, men vi blir fler som kräver mer och bättre vård och omsorg. Sandro Scocco, chefsekonom på Tankesmedjan Arena Idé, säger att det blir allt färre anställda i den offentliga sektorn i förhållande till befolkningen (Dagens Samhällen 2014/6). Resurserna räcker helt enkelt inte till.
Utredningar visar att elevernas resultat i skolorna sjunker och oro sprider sig över bristande kunskaper. Kraven vid anställning ökar, men även antalet elever utan slutförda studier ökar. Kunskapsnivåerna sjunker och vi ser framför oss generationer som kanske har sämre kunskaper än sina föräldrar.
Nej, låt oss få en rejäl vindkantring. Från en isande blå högervind till en varm röd vänsterliberal. Låt oss använda de resurser vi har på ett bättre sätt. Låt mig som vanlig arbetare och medborgare, om så krävs, få betala högre skatt och ge oss fler händer i omsorgen. Mindre klasser i skolan. Bättre möjligheter för arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden. Tätare maskor i sociala skyddsnätet. Höjda ersättningar i våra gemensamma socialförsäkringar, arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen. Ett varmare och gemensamt samhälle helt enkelt.
Lena Blomkvist