När Svenska Kyrkan skiljdes från staten år 2000, utsågs Svenska Kyrkan till huvudman för begravningsväsendet.
Många företrädare för kyrkogårds-, begravnings- och kremationsbranschen i Sverige (både högre och lägre i hierarkin), verkar ha tagit som sin uppgift att ständigt och ihärdigt poängtera att hela begreppet; död och begravning numera inte tillhör Svenska Kyrkan.
Jag tror att dessa individer helt har missuppfattat parlamentarikernas intentioner för detta område. Det är nu hög tid att ansvariga politiker samt Svenska Kyrkan, "sätter ner foten" och klargör inriktningen. Att våra kyrkogårdsmiljöer hålls prydliga och värdiga, måste väl ändå vara viktigt och angeläget och stå mycket högre i angelägenhetsgrad än härskartekniker, "maktmissbruk" och småskuret käbbel om marginella kostnader.
Angeläget är också att inom Svenska Kyrkan, komma till ett beslut om nationell begravningspolicy.
Nordsverige