Svar på insändaren "Hur klarar man sig på 99 kronor per dag?" publicerad 25 mars. Helena Edrenius (S) framför en beskrivning av ett fall som är svårt att ta till sig av då man inte vet mera detaljer om bakgrunden. Men detta är inte heller vare sig regeringens eller den lagstiftande riksdagens sak att ta ställning till. Myndigheterna, i detta fall Försäkringskassan, har att uttolka den lag som gäller på det aktuella området som rör arbetsskadeförsäkringen.
Med denna utgångspunkt kan vi som ansvariga rikspolitiker svara på ett principiellt plan i stället, för den allmänna fråga som kan dölja sig bakom det exempel som insändaren berör förtjänar en korrekt historieskrivning kring den lagstiftning som gäller på arbetsskadeområdet. Då förhåller det sig så att under Socialdemokraternas långa och sista obrutna tid i regeringsställning, mellan de tolv åren från 1994 till 2006, stödda av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, så hände i allt väsentligt ingenting på arbetsskadeförsäkringsområdet.
Detta ledde fram till att vi när alliansregeringen tillträdde från hösten 2006 så övertog vi ledningsansvaret för en hopplöst föråldrad och icke-fungerande arbetsskadeförsäkring, där dessutom särskilt kvinnors arbetsskador och arbetssjukdomar gravt missgynnas i förhållande till mäns dito. Till skillnad från arvet från de rödgröna partiernas passivitet vidtog då en nödvändig handlingskraft från alliansen för att reformera arbetsskadeförsäkringen så att den bättre skulle svara upp mot de krav som exempelvis det fall som beskrivs i insändaren förmodligen är i stort behov att mötas av. För att lösa detta problem med ett så brett parlamentariskt stöd som möjligt tillsatte alliansregeringen en socialförsäkringsutredning där alla riksdagens partier erbjöds plats. Vi som är ledamöter i denna viktiga utredning vet att berätta för insändarskribenten att vi kommit långt på väg med förslag till en ny arbetsskadeförsäkringsmodell, som vi beräknar lämna till regeringen inom åtta månader från nu.
Detta är det sätt som alliansregeringen aktivt arbetat för att få till en förändring av förmånerna vid arbetsskada med sikte på att gynna fler på ett bättre sätt än tidigare, och då inte minst på ett så könsneutralt likvärdigt sätt som möjligt. Mot detta står (S) med stödpartiers passivitet i frågan i tolv långa år. Vem tror insändarskribenten och läsarna, av detta svar mot denna bakgrund, är bäst lämpad att ta vara på det resultat som den nu sittande socialförsäkringsutredningen lämnar till en ny regering kort efter nästa val?
Lotta Finstorp, Södermanland (M)
Finn Bengtsson, Östergötland (M)
Båda riksdagsledamöter och ledamöter i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen