1967 bodde jag vid Flaten utanför Stockholm, i närheten fanns ett zigenarläger,
jo man sa så då, vid Skrubba. Folk sa en hel del annat också men det behöver jag inte återge här. Själv hade jag ingen åsikt, visste ingenting om romer, mer än att kvinnorna hade konstiga kläder. Jag var tjugo år och tämligen okunnig och, definitivt, inte det minsta politiskt insatt.
Nå, åter till Flaten. En dag ringer det på dörren och där står två romska småtjejer med en plastdunk. Kunde det få hämta vatten hos mig? Klart de kunde, jag fyllde upp dunken och så gick de. En vecka senare kom de åter, nu i sällskap med tio andra barn. De bara vällde in när jag öppnade dörren, in i mina garderober for de, drog ut lådor och kom med saker som de bad att få. Milde tid så arg jag blev, ut åkte de allihop och igen med dörren. Jag hivade ut vattendunken efter dem också. Tom.
En vecka går, det ringer på igen, när jag öppnar får jag en fotoblixt rakt i ansiktet.
De romska barnen står leende där med dunken, plus en fotograf och journalist från tidningen Se. Jag stirrar på dem, känner hur ilskan bara sjuder, far åt he-te fräser jag och slår igen dörren. Sen såg jag aldrig barnen mer.
Inte tidningen heller, men de måste de ha fått rena klippet, troligen skrev de hur illvillig jag var som inte ställde upp för barnen.
Den här erfarenheten har följt mig hela livet, är det några människor jag haft svårt för så är det romer. Felet var att jag, precis som många andra, dömer en hel grupp utifrån vad några gjort. Och förresten, vad var problemet, barn vill väl alltid ha fina saker.
Idag, nästan femtio år senare, har jag lärt mig mer av livet. Även politiken har fått mig inse vissa saker, jag är mer påläst, vet hur romer över hela världen behandlas. Och behandlats i alla tider.
Jag har också lärt känna några av de rumänska, och bulgariska, romer som är tiggande på kommunens gator. Idag kan jag skämmas över min tidigare okunskap och ointresse, fast det är väl bara och inse att en del mognar sent.
Å andra sidan kan vi möjligen bli intelligentare på sikt istället. Rekommenderar det gärna till andra också.
Gunnel Malm, Julita