Härom kvällen satt jag i soffan med mina två barn och våra tre kaniner och tittade på nyheter. Plötsligt visas ett hemskt reportage om hur angorakaniner plågas i Kina för pälsens skull. Deras vackra päls rycks och slits av medan kaninerna är utsträckta och fastbundna, rena rama tortyren. Kaninerna skrek hjärtskärande av smärta och stress. I vanliga fall är kaniner tysta djur eftersom de är bytesdjur i naturen och inte vill märkas. Det är bara i extrema fall som de skriker. Jag blev tårögd och barnen blev väldigt illa berörda av det vi såg och hörde, våra kaniner lystrade till när de hörde skriken från rutan.
Detta djurplågeri pågår ständigt och är alltså ingen engångsföreteelse, precis som med allt annat djurplågeri inom exempelvis minkindustrin, kött- och äggindustrin. Djuren plågas inte bara utan får leva under hemska förhållanden i trånga burar utan stimulans i onaturliga miljöer. Kaniner är till naturen nyfikna aktiva djur som behöver skutta och gräva. Mänsklighetens hemska behandling av djur av alla dess slag måste upphöra.
Djurplågeriet har blivit systematiserat och objektifieringen av djur har möjliggjort detta. Vi måste börja se djur som de kännande varelser de är och inse att när det kommer till lidande och smärta är de våra jämlikar men även när det handlar om förmågan att uppleva välbehag eller lycka.
Mirdza Actins