Jag vill ha en framtid där alla får plats. Där alla är värda lika mycket. Där vi får den sjukvård vi behöver och där det finns en bostad åt alla. Jag vill att barnen ska gå i en bra skola där de som behöver får extra stöd. Jag vill att människan, oavsett hudfärg och religion, ska vara trygg och jag vill att mitt namn inte ska ha betydelse när jag söker arbete.
Jag vill att mormor och morfar ska få någon att hålla i hand när de är oroliga på hemmet och att det ska finnas någon som förstår språket, oavsett vilket språk som pratas. Jag vill ha ett samhälle som är byggt på gemenskap, solidaritet och en vilja att hjälpas åt.
Just därför blir jag djupt oroad över den väg som vi i Sverige verkar ha slagit in på. Främlingsfientlighet breder ut sig. Vi får olika värden och olika förutsättningar. Klassamhället cementeras. Och det märkliga och skrämmande är att så många inte verkar anse det konstigt.
Lena Blomkvist