En del av de mediciner man har som patient har man haft i åratal och ibland poppar det upp en ny medicin man inte haft tidigare. Just nu var det ett par mediciner som snart skulle ta slut, och då var jag tvungen att kontakta läkare. Helst ville jag ha kontakt med den läkare som skrivit ut det tidigare receptet. Jag ringde till vårdcentralen flera gånger, men fick vänta och vänta.
Jag uppgav telefonnummer och födelsedatum och sedan var det bara att vänta igen. Kanske resonerar de som så, att om det är den där gamla kärringen som ringer så kan hon få vänta längre. Till sist ringer man 1177. Då vaknar de upp. Är det den manliga sjuksköterskan som svarar? Bra, för han är artig och förstår bättre gamlas problem. Lyckligtvis går det bra för det mesta. Men tur att apotekspersonalen i Vingåker är så pålästa så att de ser när något är fel.
Men nu har man fått ett annat problem då den unga läkaren Thorsson ska sluta. Hon var förut vid vårdenheten i Katrineholm där hon var mycket omtyckt bland de gamla. Sedan kom hon till Vingåker. Hon ordnade så att man fick den hjälp man behövde. Men ofta blev det någon annan läkare som fick ta över för hon hade så många patienter.
Nu undrar man, vart tar alla svenska yngre läkare vägen? Man har inte fått så mycket kontakt med de utländska läkarna, som man sett ibland. Något är fel när läkaraspiranter varnas för att söka tjänst i Vingåker. Jag känner till ett exempel men vill inte nämna namn.
Tur att vi har Kullbergska sjukhuset i närheten. För ibland får man be dem om hjälp när det blir svårt. Som i mitt fall när jag måste till en ögonläkare i Katrineholm.
Nollgräns