Om du signaturen "Fortfarande nöjd Skogsmulle" verkligen hade läst mina insändare hade du insett att jag är väl införstådd med att skogsägare måste ta ansvar för sin skog. Skörda träden när de är mogna och föryngra skogsbeståndet. Men mina insändare har inte handlat om skogsvård i stort eller skogsägares ansvar. De har handlat om avverkningen på den lilla skogsremsan som kallas Gamla parken/ Apskogen i Valla. Där borde man ha gått mer varligt fram i sitt skördearbete. Skog nära städer och samhällen bör vara mer skyddade. De har stor betydelse för invånarnas livskvalité.
Jo, jag har redan byggt en koja med två av mina barnbarn vid en annan avverkningsyta. Där kunde vi bygga vår koja utan att bli distraherade av trafiken på riksväg 56/57. Vi behövde inte anstränga oss så mycket. På en radie på tio meter fann vi mer än väl det ris som behövdes för en relativ stor koja. Det var annat än i min barndoms skogar, där vi fick släpa riset betydligt längre sträckor. Men på den tiden gick en skogsvaktare och stämplade de färdigväxta träden eller de träd som stod för nära varandra. Då var det inga stora skogsmaskiner som drog fram genom skogen och skapade stora sår i marken, utan starka män och deras hästar. Nostalgi? Javisst, men i känsliga miljöer är det fortfarande ett alternativ.
Till signaturen "Troende som slutat tro". Jag vill inte se skog på våra åkrar och ängar. Det är mer förödande än en skövlad skog. Tänker på alla förfäders böjda och värkande ryggar. Och hur lätt det är att förgöra deras arbete. Ett arbete som utfördes av människor med framtidstro och hopp, för det yrke de hade valt/ärvt. En liknande framtidstro önskar jag att våra svenska bönder kunde få känna i dag.
Hade den lilla skogsremsan ägts av en mjölkbonde, så hade jag haft lättare att kunna accepterat skövlingen. Nöden har ingen lag. Det är mycket skog som skördas nu, för att undvika konkurser. Det är tyvärr den bistra verkligheten.
Asta F