Nu har det hänt igen. Chefen "allmänkultur" har köpt in så kallad offentlig konst. En hoppborg i Stadsparken. Hur mycket barnen "förstår" att det är konst är väl ytterst tveksamt, men de tycker förhoppningsvis att det är roligt att leka. I detta fall fyller ju den en viss funktion och är inte heller alltför dyr. Men tyvärr finns det många exempel på motsatsen. Till Lövåsgårdens vårdboende har köpts in vägghängda textilalster, gråvita tunga hornskapelser och en turkos chihuahua-hund utomhus, för 2,5 miljoner kronor.
Och hur intressant tror man att detta är för de gamla och dementa vårdtagarna? De behöver enkla och igenkännande bilder att glädjas och minnas kring.
Truls Ohlin efterfrågar en diskussion kring ämnet, men hur ska det gå till när han ensidigt och helt på egen hand gör alla dessa inköp?
Kjell Arne Persson