Enligt skollagen har skolan skyldighet att ge extra stöd till den elev som behöver det. Stödet ska ges på det sätt och i den omfattning som behövs utifrån elevens egna behov och förutsättningar. Stödet ska alltid bestämmas utifrån den enskilda elevens behov och utan krav på att det finns en diagnostiserad funktionsnedsättning. Vidare är otillräckliga resurser inte en godtagbar motivering till att inte ge en stödinsats.
Det innebär att skolan inte kan neka en elev extra stöd för att det saknas pengar. Jag har flera barnbarn med Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) diagnoser och ser hur föräldrarna kämpar för att få till en fungerande skolgång för sina barn. Ja, det är föräldrarna som får dra det tunga lasset. Från skolornas sida är man riktigt bra på att lägga över ansvaret på föräldrarna. Ett ansvar som ska ligga på skolan.
Om en förälder säger att det krävs en resurs som är med barnet hela tiden och skolan väljer att inte lyssna på det på grund av resursbrist så bryter man mot skollagen. Det kanske är dags att börja lyssna på vad föräldrarna säger och tillsätta de resurser som behövs. Det är föräldrarna som känner sina barn och vet vad som fungerar. När skolan inte klarar sitt uppdrag att ge barnen de stöd man behöver slutar det med att barnen vägrar gå till skolan. Då kommer nästa krav på föräldrarna, att se till att dom kommer till skolan.
Så bildningsförvaltningen i Katrineholm, redogör gärna för hur ni tänker förbättra tillvaron för de föräldrar som håller på att gå under på grund av bristande stöd och kompetens för barn med NPF diagnos.