Helsidesannonsen om journalisters förträfflighet fordrar en kommentar. Påståendet i annonsen kan man tvivla på med tanke på den svaga och anonyma regering vi nu har.
Den beskrivning av vårt samhälle som media ger stämmer ofta inte överens med vad medborgarna upplever i verkligheten. Någon gång händer det att man ser en analys som ger en känsla av igenkännande. Det hände mig när jag läste en artikel av författaren och journalisten Lars Åberg som gästskribent på ledarsidan i Svenska Dagbladet 2020-02-03. Det räcker att citera de inledande orden: ” Det är svårt att förklara hur världens mest förutsägbara land kunde förvandlas till en experimentverkstad av dem, som från skilda utgångspunkter ansåg att något slags bussig omfamning av världsalltet var att föredra framför en välordnad välfärdsstat med tillitsfulla invånare.”
Trots att jag aldrig arbetat i Katrineholm var jag bosatt och skriven där från 1939 till min avflyttning av familjeskäl 2015.
Som skolpojke bar jag ut Katrineholms-Kuriren till prenumeranter under en tid. Senare kunde jag glädja mig åt att ha tidningens mångåriga chefredaktör Holger Wigertz som vän. Han hade den självständighet och intelligens som fordras för att skildra skeenden nära och fjärran. Under efterkrigstiden med Koreakrig, Vietnamkrig och kalla kriget hade han förmågan att se det viktiga som hände bakom de dramatiska händelserna, ett hot mot det demokratiska västerlandet.
Även i dagens värld finns ett sådant hot, politiskt, militärt, ekonomiskt och kulturellt. Man ser inte många med Holgers förmåga att kunna dra fram det väsentliga bakom den kalejdoskopiska ytan.