Är det verkligen meningen att man ska behöva oroa sig för sitt liv när man går ut? En mycket känd sociolog, vid namn Ulrich Beck har skrivit om "Risksamhället" vilket det absolut varit i Katrineholm (om än med en liten annan innebörd).
Det har varit förenat med livsfara att försöka ta sig ut på våra gång- och cykelbanor. Försökte till exempel ta mig från Skalltorpsgatan till Duveholmshallen (via Hälsans stig) men detta var omöjligt. Visst, det fanns någon form av sandning på trottoaren på Skalltorpsgatan. Den var dock mycket undermålig och det fanns ändå inte en chans att kunna cykla eller gå utan rädslan att halka och slå ihjäl sig. Rena isgatan! Lika så var det på Backavägen. Inte tillstymmelse till sandning.
Hur har ni tänkt att vi som pendlar till andra städer, för studier och jobb och inte har någon bil, ska kunna ta oss till tågstationen dessa dagar? Ska vi behöva gå upp mitt i natten för att sedan försöka gå ner till stationen med risk för att halka och göra sig mycket illa?
Detta är helt under all kritik och jag hoppas att ni tar till er detta och ser till att även vi som inte har bil kan ta oss fram på våra gång- och cykelbanor. Skäms!
Linnéa