Att leva sitt liv som tiggare är ovärdigt en människa. Det tror jag alla kan instämma i. Väldigt många människor känner medlidande med de personer som tvingas utstå denna förnedring. De skänker gärna pengar för att lindra deras nöd. Det är hedervärt att bidra till att lindra tillvaron för dem som tigger. Och att skänka en slant ger också ett gott samvete. Också det (indirekta) motivet ska respekteras.
Men när de "goda" människorna i Katrineholm sluter sig samman för att utpeka kommunen och framför allt Göran Dahlström till representant för det onda, till en njugg och maktfullkomlig härskare som struntar i sina medmänniskor, ja, då har rättskaffenhetens apostlar förlorat perspektivet. Den väldiga tillströmningen av romska tiggare från Rumänien är inte bara en mänsklig tragedi, det är ett politiskt problem. Och politiska problem måste bemötas med politiska lösningar. Att som de "goda" insistera på att kommunen ska erbjuda bostäder för tiggarna, löser naturligtvis inte problemen. Det permanentar dem.
Om man på allvar vill bidra till att lösa den utsatta situationen för tiggarna, i stället för att enbart stoltsera med sin godhet, borde man starta en förening där man på djupet diskuterar vad man kan och borde göra. Och då torde det stå i öppen dager att Göran Dahlström har rätt när han säger att kraven måste riktas mot den rumänska regeringen. Varje lands regering har ansvar för sina medborgare. En förening för att stödja tiggarnas krav på ett värdigt liv kunde innefatta hjälp med att bygga bostäder åt dem i Rumänien, att hjälpa till med att starta affärsverksamheter där etcetera.
Så alla ni som känner er som det godas representant och skäller på Göran Dahlström, vad vill ni göra för att lösa problemen på ett långsiktigt sätt? Lite övernattningsmöjligheter i Katrineholm när det blir vinterkallt löser ingenting.
Urban Lundin