I begynnelsen ville Katrineholms planerare, enligt legenden, skapa fri sikt mellan backen vid före detta läroverket i söder och kyrkan i norr. Drottninggatan (förr Magasinsgatan) skulle kunna tjäna som en paradgata.
Men en ny generation planerare ärvde inte denna tanke. Man byggde i stället höga hus vid Storgatan och skärmade därmed av utsikten. Efter ännu några decennier kom nästa avskärmning, nu genom bygget av det stora huset i kvarteret Pionen (där Nordea ligger).
Det som finns kvar av centrummiljöns "vida vyer" är det som ögat kan fånga upp mellan pelarna på arkaden utmed Fabriksgatan. Nu vill en del politiker skapa ett högt hus, där arkaden står. Hur ska det då gå med vår längtan efter ögonkontakt med stationsområdets ymniga liv? Ty, tänk att kunna se tågen, uppleva känslan av att fjärran orter ligger inom räckhåll. Hur skulle man kunna göra för att bevara den möjligheten och slippa instängdheten? Kanske det skulle gå ändå.
Teckningen av det framtida huset visar en stor glasfasad mot söder. Om man gör en likadan fasad åt norr, och med genomgående sikt, då skulle Stortorget troligen få en tilltalande inramning, samtidigt som "vida världen" kunde skönjas.
Ingvar Nilsson