Djurcirkus håller på att missta sin exotiska klang. Den före detta publiken har insett att deras surt förvärvade pengar går till ett djurplågeri med största möjliga tyyystnad. De vuxna som fortfarande köper biljett gör det för barnens skull. Men om barnen visste vad som pågår bakom scen skulle de vägra gå in i tältet.
Om man träffar en elefant på savannen, så är det ingen upp till en Idaflicka. Så hur kommer det sig att cirkusdjur tycker det är så roligt att göra konster för oss?
Bakom scenen pågår ett aggressivt förtryck, det startar redan när djuren är bebisar. Deras mamma är undanröjd och går omkring på savannen med en depression över sin kidnappade unge. Djurtränarna bryter ner bebisen totalt, straff och belöning är metoden. Man binder ungens ben med tjocka rep eller kedjor. Man använder så kallade bullhooks, det ser ut som en lång käpp med en krok längst ut. Elektricitet mot babyns huvud är också en effektiv metod i lydnad. Nedbrytningsmetoden kan liknas vid Stockholmssyndromet. För att uthärda så utvecklar djuret en relation till tränarna.
Djurcirkus är så långt ifrån glädje som det kan bli. Sverige – det är dags att göra som många andra länder, förbjuda vilda djur på cirkus. Satsa istället pengar och platser till verksamheter liknande Cirkus cirkör. Det är en form av cirkus, som inspirerar barn att själva vilja göra konster. För att härma en elefant som går på två ben, är ju peanuts.
Lilian Bäckman medlem i Djurens Rätt