Jag börjar mer och mer se en trend hos självutnämnda så kallade "jämställdister" - som vill ha jämställdhet, men tar avstånd från feminismen för den är för radikal och ett för laddat ord. Många brukar hävda att för att kalla sig feminist så behöver man hålla med om två saker. För det första att kvinnor är underordnade män i samhället, och för det andra att det behöver ändras. Jag skulle vilja påstå att det inte räcker så. För om detta räckte, så skulle ju de som är motståndare till feminismen men för jämställdhet de facto vara feminister?
Feminismens slutmål är jämställdhet, det är helt korrekt. Men för att nå dit så behövs det först och främst en intersektionell analys - kvinnor ska få föra sin talan och männen behöver backa undan och ge plats. Rasifierade ska föra sin talan, medan vita ska ge plats, transpersoner ska föra sin talan och cispersoner ska ge plats etcetera. Många hävdar att detta i sig strider mot feminismens mål, men det är det här som behöver göras för att förändringar ska ske. Men för att jämställdheten ska uppnås så måste vi synliggöra strukturer i samhället, för att därefter bryta dem.
Många hävdar dessutom att vi feminister är alldeles för rabiata. Men feminismen måste vara radikal. Kvinnor hade aldrig fått rösträtt om det inte hade varit för att suffragetterna slogs och skrek för den. Apartheid hade aldrig upphört (som lag) om det inte vore för att Nelson Mandela och ANC stred för sina rättigheter. Homosexualitetens sjukdomsstämpel hade aldrig upphört genom att homosexuella snällt hade bett om det.
Det är absolut bra att fler och fler ansluter sig till feminismen, men när politiker som absolut inte gjort något för att förbättra kvinnors lönesituation börjar kalla sig för feminister så har något blivit fel.
Anser du att kvinnor är underordnade män och det måste ändras? Du behöver ändå inte kalla dig för feminist.
Feministhen