Hon gick till sin farfar en gång i veckan
för att äta och umgås en stund
hon fick också motion för rätt lång var sträckan
så hon kände sig hälsosamt sund.
Hans villa var gammal, det var bara att medge
här hade tiden stått still
verandan med glas och med snickareglädje
som taget ur en vådevill.
Här fanns också herrum med doft av cigarr
och nersuttna läderfåtöljer
det var tyst, det man hörde var golvtiljans knarr
som efter varje steg följer.
Hon trivdes och stod honom mycket nära
och fascinerades utav hans språk
som: "du är en förtjusande tös, min kära,"
ett eko från annan epok.
Farfar var gentleman på gammeldags sätt
och mycket sirlig ibland
kysste alltid på kinden så där lite lätt
och då och då även på hand.
Av dessa besök hon fick stimulans
de tog och de gav till varann
i diskussioner och samtal fanns en substans
så tiden den bara försvann.
Margit Ericson