Domstolarna tror på oss när vi säger att vi blivit våldtagna, alla killar accepterar ett nej, ingen påstår att vi vill bli utnyttjade när vi klär oss sexigt eller går ut och festar med stringtrosor under. Ingen kallar oss hora och gör ner oss på nätet, våra män slår oss inte och vi har, äntligen, fått samma lön som männen för samma jobb.
Inte? Nä, jag kunde väl tro det, ett steg framåt och två bakåt, det är vi det.
I mitten av 1990-talet fanns kvinnobilagor i några tidningar, den ena hette Aftonbladet kvinna, den andra Kvinnoland och var en del av tidningen Land. Bägge med inriktning på oss kvinnor, bägge med kul och intressanta reportage. De här bilagorna försvann i slutet av decenniet och anledningen var, förmodligen, att någon (man) påstod att "ni får plats i vanliga tidningen, så det räcker gott". Innan Kvinnoland lades ner fick jag vara med på ett uppslag, jag hade nämligen blivit ett så kallat rivjärn, alltså medelålders. I Kvinnoland, bilaga till Land nr 15/1995, listade jag råd till blivande rivjärn och de var, något förkortat och omskrivet, som följer:
1. Var beredd på att människor i din omgivning reagerar negativt när du blir rivjärn, även dina vänner.
2. Räkna också med att få höra: vad du är egoistisk. Strunta i alla försök att ge dig dåligt samvete.
3. Lägg av med martyrskapet! Bli inte ledsen när ungarna jävlas, bli förbannad men förklara också varför.
4. Ta ett litet steg i taget, annars riskerar du att råka ut för bakslag. Sätt upp mål, ingen ska kalla dig jävla kärring, eller tränga sig före i köer. Flytta på dig eller jag lyfter bort dig, säger jag själv.
5. Kräv att få bestämma TV programmet varannan gång, oavsett match eller inte. Hotar mannen med skilsmässa, fine, du klara dig bättre utan en sådan mansgris.
6. De flesta kvinnor är rädda när de framträder i grupper där män deltar. Dölj din rädsla, annars respekteras du inte.
7. Markera din åsikt med att använda "jag" mer, inte bara "man", dina förslag är lika bra som männens.
8. Läs boken Kvinnors vrede, eller annan bra självhjälpsbok, lär dig att säga ifrån och hävda din rätt.
9. Stå för att du är duktig och vifta inte bort beröm, gläd dig i stället åt dina framgångar, du växer.
10. Vilket inte betyder att du behöver bli stöddig och definitivt inte i förhållande till andra kvinnor. Vi kvinnor måste hålla ihop.
Okej, i dag knappt 20 år senare har jag förstås lugnat ner mig, en 65+ är väl inte lika mycket rivjärn som en 45–åring? Jo tänk va, jag ställer fortfarande upp på mina åsikter ovan, skulle till och med vilja vässa argumenten ännu mer.
Vi kvinnor har inte ens kommit halvvägs, men kanske kan vi nå ända fram om tjugo år? För jag känner ett spirande hopp när jag hör om unga, tuffa feminister. Oj att ni behövs tjejer, vi måste höja våra röster för att höras.
Gunnel Malm, Julita