Öppet brev till chefen för länsstyrelsens natur- och miljöenhet, Göran Olsson
Katrineholms Kuriren har den 14 och 17 december publicerat artiklar angående länsstyrelsens riskklassificering av områden inom kommunen. Vid båda tillfällena har Göran Olsson, i egenskap av ansvarig chef över natur- och miljöenheten yttrat sig angående klassificeringens konsekvenser för berörda fastighetsägare.
Jag hoppas att Göran Olsson efter att ha tagit del av detta brev kan ge sin syn på några frågor om det klassificeringsarbete han ansvarar för inom länsstyrelsen.
Min första fråga är hur du som ansvarig chef kan tillåta att en av dig underställd tjänsteman, med en felaktig och vilseledande skrivelse om utvärderingskriterier, låtit meddela ett antal fastighetsägare att deras fastigheter riskklassats. Du måste ha varit medveten om att länsstyrelsen inte tillämpat de av Naturvårdsverket angivna kriterierna för bedömning av eventuell miljörisk. Du har således låtit dig underställd personal, tydligen mot bättre vetande, genomföra en åtgärd där frågan om tjänstefel kan bli aktuell.
Andra frågan är hur du kunnat tillåta att länsstyrelsen sänt ut ett så undermåligt dokument om miljöstatusen på det område jag är bekant med, kvarteret Yxan i Katrineholm. Från att natur- och miljöenheten riskklassat hela kvarteret behövdes det endast ett telefonsamtal från mig till din enhet för att ni dagen efter "befriade" 75 procent av kvarteret från er tidigare meddelade riskbedömning. Er hantering uppfattas därför som ett hafsverk, som saknar trovärdighet.
Min nästa fråga gäller natur- och miljöenhetens juridiska kompetens. Meddelandet om riskklass innefattade även ett påbud om upplysningsplikt om fastighetens miljöstatus vid försäljning. Er skrivelse borde därför innehållit uppgift om hur beskedet kan överklagas. Varför har denna information utelämnats?
Då jag kontaktat natur- och miljöenheten har jag upplysts om att det är upp till respektive fastighetsägare att bevisa fastighetens miljöstatus om länsstyrelsen ska ändra sin riskklassificering. Din myndighet tillämpar således omvänd bevisföring? Vilket lagrum ger er denna befogenhet? Står miljöbalken över svensk lag?
Avslutningsvis ber jag att du mer ingående kommenterar dina uttalanden i de angivna artiklarna. Den 17 december gör du följande uttalande om hälsoproblem för dem som bor på mark som länsstyrelsen riskklassat i grupp 3 och 4: "Det är viktigt att veta att det inte behöver betyda att det är farligt. Generellt sett finns ingen anledning att vara jätteorolig". Om det inte finns någon anledning till oro, så måste verkligen hela denna process ifrågasättas. Det är inte miljöbalken fastighetsägarna oroar sig för utan snarare den oro som länsstyrelsen skapat genom en undermålig hantering vid riskbedömning av deras fastigheter. Du bidrar själv till oron när du den 14 december informerar om att fastighetsägare vid försäljning kan "sälja sitt saneringsansvar". Vem köper på sig ett saneringsansvar? Och hur mycket av bostadslånet ska man bära med sig i fortsättningen för att någon annan ska sitta med Svarte Petter? Enligt ditt uttalande verkar du sitta inne med svaret!
Du får gärna besvara mina frågor i denna tidning.
Med vänlig hälsning
Christer Sävblom