Jag ligger vaken i mörkret. I tystnaden hör jag motorljudet på långt håll, snart sveper extraljusens käglor in genom sovrumsfönstret, de glider snabbt över väggen. Jag hör bilen stanna upp ett ögonblick.
Klockan är fem i fem. Tidningen är här. Katrineholmskuriren. Jag börjar tycka att den nog trots allt är värd sin kostnad, det verkar som man tänkt om en smula – det lokala innehållet tycks ha ökat.
Med stort nöje läser jag ett idrottsreportage om en innebandymatch i Valla sporthall. Dagen efter läser jag: "KK är en extremt lokal lokaltidning. Vi letar upp människor som jobbar i idrottens tjänst". Se där, kanske kommer det att stänka över till mitt eget område? Kanske kommer KK framledes leta upp de människor som arbetar i kulturens tjänst? Jag känner ett visst hopp om min lokaltidning och bestämmer mig för att sluta gnälla över den.
En tidning är mer än sitt tryckta innehåll. Den är fysisk, den doftar och prasslar. Vi har den på frukostbordet, vi läser den och diskuterar innehållet med varandra. Vi kommenterar annonserna, klipper ut bilder och reportage. Den ligger uppslagen på bordet och när man slår sig ner fortsätter man på korsordet som den andre tycks ha gett upp.
När tidningen tjänat ut kan man rulla ihop den för att staga upp stövelskaften eller använda den för att tända i spisen, annars får den ett värdigt slut i pappersåtervinningen. Och i morgon kommer en ny.
Dråpslaget kom i form av ett brev. Vi är icke lönsamma. Vi kostar mer än vi ger och vi har alltid gjort det. Den sista gnutta service man kan få på landsbygden tas nu ifrån oss. Bussturerna, butiken, biblioteksfilialen, skolan är borta och nu försvinner tidningsutgivningen.
Nej, nej, hör jag redaktören ropa! Den försvinner inte alls, den finns på nätet.
Sorry. Det är inte samma sak. Tidningsläsningen sker vid frukostbordet eller i sängen eller på toa eller ute på altanen i morgonsolen. Datorn står där den står. Papperstidningen är allt det där sociala och sinnliga jag beskrev ovan, en text i datorn är något jag snabbt letar upp och isolerat ögnar igenom. Om det är uteblivna annonsintäkter (och olönsamma landsbygdsbor) som bidrar till tidningsdöden så undrar jag om annonsering i den digitala tidningen är attraktiv. Visa mig den läsare som inte irriterat scrollar förbi annonserna.
Möjligheten att få sin tidning med posten måndagar till fredagar har också förespeglats. Lördagstidningen skulle då komma på måndag eftermiddag. Who wants yesterday’s papers? I skrivande stund har jag mottagit ett erbjudande om att själv hämta min morgontidning – fem kilometer hemifrån, men det var nog ett skämt.
Vi är 113 olönsamma prenumeranter som får våra cirklar ordentligt rubbade. Jag beklagar, men jag måste säga upp min prenumeration.
Gun Haglund,
landsbygdsbo.
Svar från Chefredaktör Marie Hillblom
Visst är lokaltidningen fantastisk med all sin läsning och jag är stolt över den produkt som vi levererar till våra läsare både i pappersform och digitalt.
Vissa ser ner på lokaltidningen och menar att det väl inte finns något att spegla utanför huvudstaden? De kan aldrig ha varit här. Att fylla våra nyhetssidor är aldrig ett problem, istället är det svårt att få in allt vi vill.
Vi strävar alltid efter det lokala perspektivet, oavsett nyhet och ämne. Och att leva med tidningen dygnet igenom, på det sätt du beskriver, är precis det vi önskar våra läsare.
Från och med i dag är det dock runt 113 av våra cirka 10 000 prenumeranter som inte får tidningen i brevlådan på lördagen eftersom de numera får tidningen distribuerad med posten.
Orsaken är vår ekonomi. En prenumeration på tidningen kostar ungefär nio kronor dagen. En summa som ska täcka tryck, distribution och löner. Ekvationen är tuff att få ihop och det har tvingat oss att upphöra med utbärningen av dessa exemplar på lördagar. På vissa platser kostar bara lördagsutbärningen av ett exemplar 26 kronor per lördag och överstiger kraftigt prenumerationsintäkten.
Att dra in tidningsutbärningen är inget vi tycker är roligt och jag beklagar verkligen detta. Men detta är vår ekonomiska verklighet. Det digitala alternativet eller möjligheten att själv hämta lördagstidningen i en uppsamlingslåda är vårt sått att ändå upprätthålla servicen.
Att ändra sina läsvanor är inte lätt, men studier visar faktiskt att fler och fler läser digitalt och då framför allt i läsplatta och mobil, vilket också gör den digitala läsningen flexibel och portabel. Och det har också visat sig att är texten tillräckligt intressant så dröjer vi oss kvar också i den digitala läsningen och plöjer långa texter.
Jag beklagar att vi förlorat dig som prenumerant Gun, men sänder också ett stort tack till att de allra, allra flesta av er andra som berörs valt att stanna som prenumeranter. Det visar att vår produkt, med lokala nyheter, spelar roll.
Marie Hillblom ,
chefredaktör