Nu poppar fjädrarna upp igen. Någon ska tjäna pengar. Många köper fjädrar av gammal tradition. Men seden med fjädrar i ris är ingen gammal historia. Det är en typisk konsumtionstradition. Fjäderidén kom först i mitten av 1800-talet, men fick inte fäste. Det skulle dröja nästan hundra år till, innan den på 1930-talet blev en dunderhit.
Det kan ha varit så att djurindustrin fick fasligt mycket biprodukter (fjädrar) över efter slakt. Eller kanske var det så att man skulle utöka inkomsten och började då plocka fjädrar från levande fåglar.
Någon fabrikör kom i alla fall på en "snilleblixt" med kulörta fjädrar i påskriset. Ett ris med 2 000 år på nacken som pyntas med utväxten från en fågels hud.
Dun och fjädrar kan tas från fåglar på två sätt; dels efter slakt, dels genom plockning av levande fåglar. Så hur som helst, har djuren levt sitt liv i det vidrigaste av världar. Och någon uppståndelse kan de se sig om i stjärnorna efter.
Förra året firade vi påsk utan fjädrar. Våndades innan om hur det skulle bli. Liksom hur skulle det kännas utan döda djurdelar i riset? Vi klippte formationer i bakplåtspapper som vi vek och fäste i riset. Till min förvåning var det ingen som saknade fjädrarna utan papperspyntet gjorde succé. Rent av snyggare, tyckte flera.
Så det går att förändra världen, lika lätt som en fjäder.
Lilian Bäckman, medlem i Djurens Rätt