Född på 40-talet har jag hunnit med ett flertal förannonseringar om att nu – nu! – står elektrifieringen av bilflottan för dörren. Men så uteblev den ännu en gång.
Men nu har det faktiskt hänt! I stor skala dessutom. Elbilar står för 42 procent av nybilsförsäljningen i Sverige!
El är ju en överlägset mycket bättre energikälla än fossila bränslen, som måste utmönstras, och det fortare än kvickt. Men elektrifieringens välsignelser måste bedömas utifrån en hel produktionscykel. El skapat av kol- eller kärnkraftverk är inte till någon glädje ur miljösynpunkt.
Så ska elen vara den räddare i nöden som den har förutsättning att bli, så måste flera faktorer förbättras:
- Elen måste genereras av sol, vind eller vatten.
- Metoder att lagra el måste utvecklas.
- Batterihanteringen för elbilar måste standardiseras. Ett begränsat antal olika kapaciteter och format på batterierna måste finnas tillgängliga på laddstationer (inomhushallar).
- Det ska vara möjligt att köra in i hallarna och med ett eller några få handgrepp skifta från ett urladdat batteri till ett fulladdat.
- Effekten på motorerna måste begränsas. Varför ska en standardbil ha 250 hästkrafter och accelerera från 0-100 kilometer i timmen på 5-6 sekunder. Ett galet och trafikfarligt slöseri med resurser.
- Höj skatten på bensin och diesel på ett rimligt och genomtänkt sätt.
- Bryt bilberoendet i städer och tätorter. På många platser i Europa (exempelvis i Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Belgien) skapas nu den bilfria staden för invånarnas hälsa och välmåendes skull. I Sverige görs – vadå? Det tidigare föregångslandet Sverige lunkar nu bland de sista i kön.
Urban Lundin